15.07.2008 Av: Sverre Paaske



Etter følelsen av å ha vært i en trykkoker med for liten ventil i over alt for lenge, pakket jeg baggen, satte meg i min kjøremaskin og satte kursen mot Falun. Hvorfor i all verden Falun?

Det finnes ikke relevante diagnosekoder for slike spørsmål ei heller de sykdommer er oppfunnet som Falun kunne helbrede. Men kanskje innfallet kunne gi meg en liten helsegevinst i alle fall.

Bensin er nå forferdelig dyrt og det forkynnes at dette bare er begynnelsen. Begynnelsen på enden da kanskje. Det gikk fordundre meg bensin for 750 norske kroner i den lille tanken.

En uklok mann tror alle er venner som ler ham i møte.

Det var ingen venner inne på bensinstasjonen. Ingen lo da jeg betalte samtidig som jeg kjøpte et bilkart over Sverige.

Trykket i hodet ble litt lettere etter å ha passert Charlottenberg og Olav Thons kjøpemaskineri hadde gjort nytte for seg, og alle godsakene lå bak i TTen.
Hva skal man si. Det er ikke så mye å se på ei heller skjer det så mye mellom Eda og Sunne, men det er vel opp til en selv å stoppe. Og stoppe måtte jeg for et annet trykk måtte reduseres.

Var det ikke en leende Petter Stordalen jeg sanset. Jeg får alltid litt angst når jeg får slike usannsynelige usanseligheter, men du verden for et imponerende anlegg Selma SPA er, her det troner i Sunne. Trykket lettet ennå mer bare ved å beskue anlegget. Tenk da på hva som skjer av helsegevinster for de som benytter seg av anlegget og alle de utrolige behandlinger som der finnes.

-De fleste mennesker trenger mer kjærlighet enn de fortjener, sa Maria von Ebner-Eschenbach. Hvorfor og med hvilken rett kunne hun si det?

Videre måtte jeg. Hvor skulle jeg bo i Falun og hvorfor kunne jeg ikke dra til Mora i stedet? Hva var det Falun hadde som ikke Mora hadde. Skulle jeg kanskje ta en rask tur opp til Mora for så å dra ned til Falun bare for å være på den sikreste siden. Eller jeg kunne jo dra ned til Gavle. Forvirringen økte angsten og trykket begynte å bli faretruende høyt.
Det er slike uryddige tanker som virkelig har en diagnose….!

- Følg alltid din innskytelse når det gjelder å glede andre, sa Hanna Winsnes, og jeg skulle glede Emma Ivargjord med mitt blotte tilstedeværelse i Falu touristbyrå, Det ligger som kjent i metropolen Falun.

Jeg satte på litt kjøreblues og dro videre mot Falun.
Det var mye vei, skog, kratt, røde stugar med allehånde takvinkler og jeg vet ikke hvor mange hundre skilt med ”loppis” jeg for forbi. Apopos forbi. Lå det ikke en Jaguar på hjul og signaliserte at han skulle forbi.

 Visste ikke denne Jagauarmannen at jeg og min TT er ett, og vi liker ikke at Jaguarer kjører oss forbi. Jeg trykket litt på gassen, TTen humret litt og plutselig var vi i Falun.
Jaguaren hadde jeg ikke sett snurten av på 2 timer.

Du kommer nesten alltid inn i byer fra industriområder og det ikke alltid vakkert. Så førsteinntrykket av byen ofte kan vise seg å være feil. Etter hvert så minnet Falun meg som kjøpesentre flest og her hadde de bygninger fra 50, 60, 70 og 80 tallet og på en måte sydd dette sammen med sinnrike korridorer og innganger.

Og inni mellom dette lå et par gågater. Brusteinsbelagte selvsagt.
På vei inn til byen så jeg til venstre oppe i åsen det Falun jeg kjente, mitt Falun, skiannleggene. Det var uvant å se de ligge der i sin grønne sommerdrakt. Det Falun som er på TV store deler av vinteren. Er det Falun tro? Var Falun noe mer.

Jeg måtte kontakte ho Emma. Hun på Falu touristinfo du vet, men først ville jeg til Mitt Hotell og det var hotell Falun, selvsagt.

Det viste seg å være en del av en butikk og boliggård hvor inngangen til resepsjonen lå i en slik ”butikk”
- Vi erbjuder rum på ett litet familjedrivet hotell med 24 rum. Hotellet innehar flera rumstyper med allt från rum med dusch i korridor till rum med pentry och dusch eller lägenhet med kök. Alla rum är utrustade med Kabel-TV, telefon, WC och handfat. Vårt måtto är att ni skall känna er som hemma. skriver Lena & Margaretha på hotellets hjemmeside.  www.hotelfalun.nu

Og jeg hadde det helt topp. Med nesten egen leilighet midt i byen. Det styrtregnet om natten, men da sov jeg, og morgenen smilte meg imot med sol og varme. Falun her kommer jeg.

Frokosten på hotellet var helt passe og var raskt unnagjort. Nå sto ho Emma og ventet på tourisbyrået tre hus bortenfor Falun hotell.

Emma Ivarjord viste seg å være behjelpeligheten selv. Emmas farfar var norsk og var fra Narvik.
- Hva er det nordmenn som kommer hit spør etter?
Emma svarer: - Carl Larson gården, Gruvan og Elsborg gamle Herrgård, og ikke å forglemme gamla staden med trehusbebyggelsen fra gruvearbeiderstrøket.

- Ikke skianlegg eller…
- Nei!

Jeg visste ikke om gruvan, men ho Emma ga meg en kort briefing:
Falun er byen som vokste opp rundt Kopparberget. Falu gruva er en av Sveriges største under og var på 1600 tallet Sveriges største arbeidsplats.
Det arrangeres turer ned i gruvene med guide som forteller om underjorden og fortellingene om Stora Støten, Bocken Kåre og gruvearbeidernes slitsomme hverdag.

Jeg visste ikke at Carl Larson engang hadde vært i Falun.
Emma stusset da jeg ikke viste litt interesse for Carl Larson, men hun kunne jo ikke vite om mitt trykk og angstfulle akuttsituasjon.
Carl Larsson 1853-1919

"För över hundra år sedan målade Carl Larsson av sin dotter Brita iklädd i röd klänning och en korg äpplen och ljus i händerna. Detta konstverk har blivit en symbol för svenska högtider och traditioner.
Genom Carl Larssons målningar och hans böcker har Lilla Hyttnäs i Sundborn blivit ett av de mest kända konstnärshemmen i världen. Ättlingarna efter Carl och Karin Larsson äger idag huset och är glada att kunna hålla det öppet för turister varje sommar. Omkring 60.000 besökare per år kommer för att beundra dess mycket speciella inredningsstil.

Carl Larssons målningar följer finkänsligt årstiderna och stämningen i en elektronisk trädgårdupplaga av Svensk Bondepraktika som Nätverket Seniorhuset har lagt ut på nätet. Carl Larsson var en mycket produktiv konstnär. Carl Larssons motiv åtespeglas i digitala vykort, väggplancher, reproduktioner. Kända målningar finns i små och stora urval på nätet; men det främsta och största på Carl Larlsson-galleriet - Scandinavian Treasures."

I dag, Emma Ivarjord, har jeg lyst til å tilbringe min tid der hvor de store slitere bodde. I bebyggelsen rundt gruva. Trehusbebyggelsen. Prøve å sanse det hele og deres tilværelse.
Der var mitt Falun.
”

"Ta en promenad via den gamla stadsdelen Elsborg upp till Falu Gruva. Promenera längs Berghauptmansgatan och gör gärna små omvägar via tvärgatorna där många av de gamla gruvarbetarstugorna fortfarande är intakta. Under storhetstiden på 1600-talet var detta, till skillnad från idag, fasliga kvarter där sjukdomar, roströk och fylleri plågade människorna. Här fanns ingen växtlighet och familjerna var trångbodda. Men närheten till gruvan, som var Sveriges största arbetsplats, gjorde att många gruvarbetare inte hade något val.

Via Berghauptmansgatan kommer ni upp till Falu Gruva som erbjuder många aktiviteter för den som är intresserad av att lära känna Världsarvet Falun. Följ med någon av de duktiga guiderna ner i gruvan, gör ett besök i Världsarvshuset, Gruvhospitalet och Gruvmuseet, och om det är fint väder finns det spännande promenadstråket, Gruvpromenaden, runt Stora Stöten. "

Jeg gjorde dette og trykket forsvant. Tankene ble ryddige. Og litt gladsinn gled inn i mine årer. Ja dette var Falun. Jeg var i grunnen glad for at jeg ikke var en del av dette på 1600 tallet, men at jeg i dag kan bruke dette som en form for medisin. Jeg har definitivt fått den påfyll jeg trengte for nye eventyr.

Ser deg i Gavle?

Ja men idet jeg skulle kjøre ut av Falun, fikk jeg den ekle følelsen av at Petter Stordalen lo av meg!

Og idet jeg svinger mot venstre lyser nå et nytt hotel i Clarion Colection samlingen til Petter, der Systembolaget en gang var. Hva er det med den mannen. Han popper over alt med sine overnattingsmaskiner med miljø og helse på menyen.

Men nå reiser jeg til Gavle.

Der er det vel ingen tegn til Petter Stordalen. Eller?